I Malmö firas Woody Guthries 100-årsdag med fem veckors fördröjning. Hyllningskonserten på Tangopalatset infaller istället på Elvis Presleys dödsdag. Den inleds med öppen scen som senare övergår i det officiella programmet, där Guthrie firas med fyra framträdanden.
Malmöduon Spiken i kistan blandar sina egna, mjukt inkännande ögonblicksbilder ur ett pågående liv med personliga tolkningar av Guthrie. Den sällan hörda The jolly banker ger plats för en sorgset nertonad Vigilante man, en låt som rönt skiftande öden från Nazareths tunga rock till Ry Cooders släpiga deltablues.
Tempot dras upp av vissångerskan Matilda Magnusson kompad av den fina bluegrassgruppen Curl Alley string band (namnet efter Krusegränd i Malmö där gruppen hade en replokal). En Guthrie-sång (Vigilante man i högt bluegrasstempo med Pugh Rogefeldts svenska text) men också försvenskningar av John Hartman, Dolly Parton och Johnny Cash.
Kvällens höjdpunkt är Anne Feeney. Hon följer i Joe Hills fotspår som agiterande sångerska i den syndikalistiska organisationen IWW (Industrial Workers of the World), och hon gör politiken konkret. Hon berättar om demonstrationer som lett till fängelse och sjunger sitt paradnummer Have you been to jail for justice?Sedan blir det politisk väckelsestämning. Trots allt bidrar ABF och Vänsterpartiet till visföreningen Svenssonsvenssons arrangemang, och danske proggveteranen Kurt Würgler leder allsång i Bandiera rossa men hinner också med en dansk version av This land is your land med en av de glömda verserna, där den privata äganderätten attackeras, elegant infogad. Men politiken blir abstrakt. Kurt Würgler sjunger att det ska ske ”nu”. Publiken jublar, men jag undrar: Vad, hur och varför?
Anne Feeney är en suverän historieberättare och låtskrivare, men också en fin uttolkare av traditionens klassiker. Hennes Guthrie-tolkningar är kongeniala, ofta med en inbjudan till allsång. Hon klarar balansen mellan traditionsförmedling och aktivism och har också konkreta mål: facklig kamp, allmän sjukvårdsförsäkring, rättvis skattepolitik. Kurt Würglers kampromantik är abstrakt. Han säger inte ens ett ord om den danska invandringspolitiken.